En vektor i hjärtat

Jag har precis gått upp för en trappa, väl uppe känner en man igen mig och stoppar mig.
- Ursäkta!
- Ja? undrar jag.
- Du var ju alldeles lysande! säger han.
- ???
- Här har jag aldrig varit, här har jag aldrig varit, fortsätter han.

Precis då förstår jag vad han talar om. För nio år sedan gick jag i högstadiet och ställde upp på talangjakten med ett stand up nummer. Det inleddes med att jag illustrerade en guldfisk minne och slutade med att jag pratade om sex. Det är oerhört att han minns mitt uppträdande och att han kunde känna igen mig, flera år senare. Tydligen har han ett fantastiskt fotografiskt minne. För hur sannolikt är det att få beröm för något man har gjort för ett bra tag sedan?

Tags: elefantminne, stand up

This entry was posted on onsdag, november 26th, 2008 at 3:19 e m and is filed under Bloggen. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.